Efter drygt fem månader av att bara bygga bil fick vi äntligen skörda lite frukt. Vi fick komma ut i naturen och se de otroligt vackra höstlöven. Vi har ju några träd bredvid parkeringsplatsen också, men det är något helt annat att se löven gnistra när de inte är mitt inne i stan.

Det var inte helt utan en viss nervositet när vi lämnade Uppsala. Tänk om det skulle vara vansinnigt obekvämt? Omöjligt att laga mat? Dödstråkigt att vara utan internet? Fruktansvärt kallt? Tänk om allt blod, svett och tårar skulle ha varit förgäves?

Vi hade spanat ut ett område, efter att ha pratat en del med människor som har något bättre koll på Uppland med omnejd än vad vi har. Vi fastnade för Färnebofjärden, men tog oss först till en liten sjö som låg en bit därifrån. Östra Toften för att vara mer exakt. Där hittade vi en badplats och var ensamma en onsdagskväll i oktober.

Vi testade både köket och tryckkokaren ordentligt på en gång. Jag hade nämligen hittat ett recept på gulasch, och det kändes lagom lyxigt att inleda min relation med vår nya tryckkokare. Allt kändes bra. Riktigt bra. Enda till Emil frågade om det fanns någon ”sprängsäkring” på tryckkokaren. Han använde sannolikt ett helt annat namn på det han frågade efter, men jag minns det som ”du har köpt en tickande dödsmaskin – för när som helst kan en tryckkokare sprängas. Du har köpt den från Kina dessutom där de inte har riktigt samma testkontroller som i EU. Det här är sannolikt det sista vi gör.”.

Jag tog av tryckkokaren från spisen och pös ut allt tryck utomhus. Men, i och med att tryckkokaren är den hungriges bästa kompis eftersom maten blir klar så otroligt snabbt så var även vår gulasch helt klar. Och god. Efter första försöket skulle jag vilja påstå att tryckkokaren kan göra vad som helst till en middag. Som tur var hittade vi sen en liten notering om något som sannolikt heter något annat än sprängsäkring, så vi kan dessutom fortsätta att använda den. Hurra!

När maten var uppäten ställde vi bara ut disken, bäddade ut sängen och såg La la land.

Sen däckade båda i en skön och sval 10-timmars sömn. Sannolikt en del spänningar som släppte när vi upptäckte att husboxen på bilen faktiskt fungerar alldeles ypperligt att bo i. Hurra! (Men ja, hade den inte det hade vi kanske aldrig erkänt det 😉 )

/Fanny